to rebuke
01
tillrättavisa, klandra
to strongly criticize someone for their actions or words
Transitive: to rebuke sb | to rebuke sb for an action or behavior
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
rebuke
3:e person singular
rebukes
presens particip
rebuking
enkelt preteritum
rebuked
perfekt particip
rebuked
Exempel
She frequently rebukes her children for not completing their chores on time.
Hon tillrättavisar ofta sina barn för att de inte slutför sina sysslor i tid.
Rebuke
01
tillrättavisning, förebråelse
an act or expression of criticism and censure
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
rebukes
Lexikalt Träd
rebuker
rebuke
