stören
01
störa, orka
Unterbrechen oder unangenehm beeinflussen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
störe
3:e person singular
stört
presens particip
störend
enkelt preteritum
störte
perfekt particip
gestört
Exempel
Das Telefonat hat die Besprechung gestört.
Telefonsamtalet störde mötet.



























