sträuben
01
motstå, sätta sig emot
Sich widersetzen oder gegen etwas wehren, oft aus Ablehnung oder Trotz
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
sträube
3:e person singular
sträubt
presens particip
sträubend
enkelt preteritum
sträubte
perfekt particip
gesträubt
Exempel
Das Kind sträubte sich gegen den Mittagsschlaf.
Barnet motstod middagsluren.
02
resas, stå på ända
(Haare, Federn) sich aufrichten, meist aus Angst, Wut oder Kälte
Exempel
Bei dem lauten Geräusch sträubten sich meine Haare.
Vid det höga ljudet, stod mitt hår på ända.



























