bedingen
[past form: bedingte]
01
betinga, orsaka
Etwas als Folge oder Voraussetzung herbeiführen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
bedinge
3:e person singular
bedingt
presens particip
bedingend
enkelt preteritum
bedingte
perfekt particip
bedingt
Exempel
Fehler bedingen oft Verzögerungen im Projekt.
Fel förutsätter ofta förseningar i projektet.
02
vara ömsesidigt beroende, betinga varandra
In gegenseitiger Abhängigkeit stehen
Exempel
In der Natur bedingen sich viele Faktoren.
I naturen påverkar många faktorer varandra.



























