auslösen
[past form: löste aus]
01
utlösa, framkalla
Der Grund für eine Reaktion oder ein Ereignis sein
grammatisk information
morfologisk sammansättning
frasalt
handlingsverb
starkt
skiljbar
partikel
aus
grundverb
lösen
hjälpverb
haben
1:a person singular
löse aus
3:e person singular
löst aus
presens particip
auslösend
enkelt preteritum
löste aus
perfekt particip
ausgelöst
Exempel
Diese Entscheidung kann große Veränderungen auslösen.
Detta beslut kan framkalla stora förändringar.



























