poignarder
01
knivhugga, sticka
frapper quelqu'un avec un couteau ou un poignard
grammatisk information
morfologisk sammansättning
frasalt
handlingsverb
oskiljbar
hjälpverb
avoir
1:a person singular
poignarde
1:a person plural
poignardons
1:a person futurum
poignarderai
perfekt particip
poignardé
1:a person plural i imperfekt
poignardions
Exempel
Il a essayé de poignarder son ennemi mais a raté.
Han försökte knivhugga sin fiende men missade.
02
knivhugga, plåga
causer une douleur intense ou un tourment, moral ou physique
Exempel
Ces critiques l' ont poignardé moralement.
Dessa kritiker högg honom moraliskt.



























