to intermit
01
avbryta, uppskjuta
to stop for a period of time
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
intermit
3:e person singular
intermits
presens particip
intermitting
enkelt preteritum
intermitted
perfekt particip
intermitted
Exempel
The concert had to be postponed after the power kept intermitting on and off at the venue.
Konserten fick skjutas upp efter att strömmen på platsen fortsatte att avbrytas.
Lexikalt Träd
intermittence
intermittent
intermit
