to intermit
01
avbryta, uppskjuta
to stop for a period of time
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
intermit
3:e person singular
intermits
presens particip
intermitting
enkelt preteritum
intermitted
perfekt particip
intermitted
Exempel
The delivery of supplies had to intermit when roads flooded during the storm.
Leveransen av förnödenheter var tvungen att avbrytas när vägarna översvämmades under stormen.
Lexikalt Träd
intermittence
intermittent
intermit
