to immure
01
inmura, inspärra
to take a person or thing to a confined space and trap them there
Transitive: to immure sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
immure
3:e person singular
immures
presens particip
immuring
enkelt preteritum
immured
perfekt particip
immured
Exempel
The magician performed a trick that seemed to immure his assistant in a sealed box.
Trollkarlen utförde ett trick som verkade inmura sin assistent i en förseglad låda.
Lexikalt Träd
immurement
immure



























