to immure
01
inmura, inspärra
to take a person or thing to a confined space and trap them there
Transitive: to immure sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
immure
3:e person singular
immures
presens particip
immuring
enkelt preteritum
immured
perfekt particip
immured
Exempel
The kidnappers decided to immure the hostages in an abandoned warehouse.
Kidnapparna bestämde sig för att inmura gisslan i ett övergivet lager.
Lexikalt Träd
immurement
immure
