to contuse
01
kontusionera, skada
to cause a bruise or injury to the body, typically by blunt force or impact
Transitive: to contuse a body part
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
contuse
3:e person singular
contuses
presens particip
contusing
enkelt preteritum
contused
perfekt particip
contused
Exempel
Firefighters must be careful when rescuing accident victims not to further contuse any injured areas.
Brandmän måste vara försiktiga när de räddar olycksoffer för att inte kontusionera skadade områden ytterligare.
Lexikalt Träd
contusion
contuse
