to withstand
01
motstå, uthärda
to resist or endure the force, pressure, or challenges imposed upon oneself
Transitive: to withstand a pressure or challenge
grammatisk information
morfologisk sammansättning
sammansättning
handlingsverb
regelbundet
presens
withstand
3:e person singular
withstands
presens particip
withstanding
enkelt preteritum
withstood
perfekt particip
withstood
Exempel
The sturdy structure of the building can withstand strong winds and earthquakes.
Byggnadens stabila struktur kan motstå starka vindar och jordbävningar.
02
motstå, uthärda
to resist or fight against something with strong resolve and persistence
Transitive: to withstand sth
Exempel
The fort was built to withstand enemy attacks for months.
Fästningen byggdes för att stå emot fiendens attacker i månader.
Lexikalt Träd
withstander
withstand
