to bifurcate
01
dela, förgrena
to split something into two distinct parts
Transitive: to bifurcate sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
bifurcate
3:e person singular
bifurcates
presens particip
bifurcating
enkelt preteritum
bifurcated
perfekt particip
bifurcated
Exempel
In order to manage traffic more efficiently, the city planners decided to bifurcate the road.
För att hantera trafiken mer effektivt beslutade stadsplanerarna att dela vägen.
02
dela sig i två grenar, kluva sig i två delar
to split into two branches or parts
Intransitive
Exempel
Near the base of the mountain, the trail bifurcates, offering hikers two distinct routes to the summit.
Nära bergets fot delar sig stigen och erbjuder vandrare två olika vägar till toppen.
bifurcate
01
förgrenad, uppdelad i två grenar
having two branches, divisions, or prongs that split from a common point
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
kvalitativt
superlativ
most bifurcate
komparativ
more bifurcate
graderbart
Exempel
The plant's bifurcate leaves spread outward like open wings.
Plantans förgrenade blad sprider sig utåt som öppna vingar.
Lexikalt Träd
bifurcated
bifurcate
furcate
