to succumb
01
succumbera, ge efter
to surrender to a superior force or influence
Intransitive: to succumb to a force or influence
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
succumb
3:e person singular
succumbs
presens particip
succumbing
enkelt preteritum
succumbed
perfekt particip
succumbed
Exempel
The soldier refused to succumb to fear, facing the enemy with unwavering determination.
Soldaten vägrade att succumba för rädsla, och mötte fienden med orubblig beslutsamhet.
02
succumbera, dö av
to die as a result of a disease or injury
Intransitive: to succumb to a disease or injury
Exempel
The patient is succumbing to the disease despite the doctors' efforts.
Patienten succumberar för sjukdomen trots läkarnas ansträngningar.



























