pinnacle
pi
ˈpɪ
pi
nna
cle
kəl
kēl
pinnace

Definition och betydelse av "pinnacle"på engelska

Pinnacle
01

topp, spets

the highest point or summit of a mountain 
pinnacle definition and meaning
Exempel
Reaching the pinnacle of the mountain was a remarkable achievement. 

Att nå bergens topp var en anmärkningsvärd bedrift.

02

spira, pinnakel

a pointed structure made of stone used as a decoration at the top of a castle, church, etc. 
grammatisk information
animacitetsstatus
icke-animat
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
pinnacles
03

topp, höjdpunkt

a part of something that is considered the most prominent or successful 
Exempel
Winning the Nobel Prize was the pinnacle of her career. 

Att vinna Nobelpriset var höjdpunkten av hennes karriär.

to pinnacle
01

höja, föra till toppen

raise on or as if on a pinnacle 
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
pinnacle
3:e person singular
pinnacles
presens particip
pinnacling
enkelt preteritum
pinnacled
perfekt particip
pinnacled
02

kröna med en spets

surmount with a pinnacle 
LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store