intransigence
/ˌɪnˈtɹænsədʒəns/, /ˌɪnˈtɹænsɪdʒəns/
Intransigence
01
oböjlighet, kompromisslöshet
unwillingness to agree about something or change one's views
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
oräknebart
Exempel
The political deadlock was caused by the intransigence of both parties.
Den politiska dödläget orsakades av oböjligheten från båda parter.
Lexikalt Träd
intransigency
intransigence
intransig
