to feint
01
finta, lura med en skenmanöver
to make a pretended move intended to mislead an opponent
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
feint
3:e person singular
feints
presens particip
feinting
enkelt preteritum
feinted
perfekt particip
feinted
Exempel
The boxer feinted to the left before landing a right hook.
Boxaren finterade åt vänster innan han landade en högerkrok.
Feint
01
fint, villomanöver
a deceptive or pretended movement, often in sports or combat, intended to mislead or distract an opponent
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
feints
Exempel
The soccer player used a feint to trick the defender and score a goal.
Fotbollsspelaren använde en fint för att lura försvararen och göra mål.
