to feint
01
finta, lura med en skenmanöver
to make a pretended move intended to mislead an opponent
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
feint
3:e person singular
feints
presens particip
feinting
enkelt preteritum
feinted
perfekt particip
feinted
Exempel
The chess player feinted an offensive on one side of the board.
Schackspelaren fejkade en offensiv på en sida av brädet.
Feint
01
fint, villomanöver
a deceptive or pretended movement, often in sports or combat, intended to mislead or distract an opponent
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
feints
Exempel
She used a clever feint in the chess game, throwing her opponent off guard.
Hon använde en smart fint i schackspelet och tog sin motståndare på sängen.
