disconcerting
01
förvirrande, oroande
causing unease or confusion, often by disrupting expectations or creating uncertainty
grammatisk information
morfologisk sammansättning
presensparticip-adjektiv
kvalitativt
superlativ
most disconcerting
komparativ
more disconcerting
graderbart
Exempel
The disconcerting silence after her speech made her question her performance.
Den förvirrande tystnaden efter hennes tal fick henne att ifrågasätta sin prestation.
Lexikalt Träd
disconcertingly
disconcerting
disconcert
concert
