to discomfit
01
göra generad, oroa
to make someone feel uneasy, embarrassed, or anxious
Transitive: to discomfit sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
discomfit
3:e person singular
discomfits
presens particip
discomfiting
enkelt preteritum
discomfited
perfekt particip
discomfited
Exempel
Her blunt honesty often discomfited those who expected polite small talk.
Hennes raka ärlighet obekvämde ofta de som förväntade sig artigt småprat.
Lexikalt Träd
discomfited
discomfiture
discomfit
