to discombobulate
01
förvirra, desorientera
to confuse someone, causing them to feel disoriented or unable to think clearly
Dialect
American
AmericanTransitive: to discombobulate sb
humoristiskt
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
discombobulate
3:e person singular
discombobulates
presens particip
discombobulating
enkelt preteritum
discombobulated
perfekt particip
discombobulated
Exempel
The intricate maze of corridors in the old mansion discombobulated the visitors, leaving them unsure of which way to go.
Den invecklade korridoren i den gamla herrgården förvirrade besökarna och lämnade dem osäkra på vilken väg de skulle ta.
Lexikalt Träd
discombobulated
discombobulation
discombobulate
