to deign
01
nedlåta sig, bevärdiga
to do something in a reluctant and condescending manner
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
deign
3:e person singular
deigns
presens particip
deigning
enkelt preteritum
deigned
perfekt particip
deigned
Exempel
He only deigned to help after much persuasion.
Han nedlät sig att hjälpa till först efter mycket övertalning.
