to deign
01
nedlåta sig, bevärdiga
to do something in a reluctant and condescending manner
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
deign
3:e person singular
deigns
presens particip
deigning
enkelt preteritum
deigned
perfekt particip
deigned
Exempel
She deigned to acknowledge his greeting with a nod.
Hon nedlät sig att erkänna hans hälsning med en nick.
