deafening
01
öronbedövande, dövande
(of a sound) too loud in a way that nothing else can be heard
grammatisk information
morfologisk sammansättning
presensparticip-adjektiv
kvalitativt
superlativ
most deafening
komparativ
more deafening
graderbart
Exempel
The crowd erupted with a deafening cheer when the team scored the winning goal.
Publiken brast ut i ett öronbedövande jubel när laget gjorde det vinnande målet.
Lexikalt Träd
deafening
deafen
deaf
