to topple
01
falla, rasa
to fall or collapse, often due to instability or lack of support
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
rörelseverb
regelbundet
presens
topple
3:e person singular
topples
presens particip
toppling
enkelt preteritum
toppled
perfekt particip
toppled
Exempel
As the ship encountered rough seas, cargo containers on the deck began to topple.
När skeppet mötte hård sjö började lastcontainrarna på däck att välta.
Exempel
The earthquake toppled several structures, leaving a trail of destruction in its wake.
Jordbävningen välte flera strukturer och lämnade en spår av förstörelse efter sig.
