to swerve
01
svinga, plötsligt byta riktning
to change direction suddenly, often to avoid something or someone in the way
Intransitive: to swerve | to swerve to a direction
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
rörelseverb
regelbundet
presens
swerve
3:e person singular
swerves
presens particip
swerving
enkelt preteritum
swerved
perfekt particip
swerved
Exempel
The driver had to swerve suddenly to avoid hitting a deer that unexpectedly crossed the road.
Föraren var tvungen att plötsligt svänga för att undvika att köra på en hjort som oväntat korsade vägen.
02
svänga, plötsligt ändra riktning
to turn something aside or cause it to deviate from its original path or direction
Transitive: to swerve a moving object or vehicle
Exempel
The air traffic controller instructed the pilot to swerve the plane to the right to avoid potential turbulence.
Flygledaren instruerade piloten att svänga planet åt höger för att undvika potentiell turbulens.
03
undvika, slippa
to deliberately avoid someone or something, often in a social context
slang
Exempel
If I see that guy at the party, I'm just going to swerve him.
Om jag ser den killen på festen, kommer jag bara undvika honom.
Swerve
01
plötslig sväng, avvikelse
the act of turning aside suddenly
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
swerves
02
oregelbunden avvikelse, plötslig sväng
an erratic deflection from an intended course
Lexikalt Träd
swerving
swerve
