to swerve
01
svinga, plötsligt byta riktning
to change direction suddenly, often to avoid something or someone in the way
Intransitive: to swerve | to swerve to a direction
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
rörelseverb
regelbundet
presens
swerve
3:e person singular
swerves
presens particip
swerving
enkelt preteritum
swerved
perfekt particip
swerved
Exempel
Riding through a mountain road, the motorcyclist had to swerve several times to navigate the curves safely.
När han körde på en bergsväg var motorcyklisten tvungen att svänga flera gånger för att säkert navigera genom kurvorna.
02
svänga, plötsligt ändra riktning
to turn something aside or cause it to deviate from its original path or direction
Transitive: to swerve a moving object or vehicle
Exempel
The operator skillfully swerved the remote-controlled car around obstacles.
Operatören skickligt svängde den fjärrstyrda bilen runt hinder.
03
undvika, slippa
to deliberately avoid someone or something, often in a social context
slang
Exempel
He 's always swerving anyone who asks for favors.
Han slingrar alltid sig undan alla som ber om tjänster.
Swerve
01
plötslig sväng, avvikelse
the act of turning aside suddenly
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
swerves
02
oregelbunden avvikelse, plötslig sväng
an erratic deflection from an intended course
Lexikalt Träd
swerving
swerve



























