to surmise
01
gissa, antaga
to come to a conclusion without enough evidence
Transitive: to surmise that
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
surmise
3:e person singular
surmises
presens particip
surmising
enkelt preteritum
surmised
perfekt particip
surmised
Exempel
Unable to find the missing document, he could only surmise that it might have been misplaced.
Oförmögen att hitta det saknade dokumentet kunde han bara anta att det kanske hade blivit felplacerat.
Surmise
01
antagande, gissning
an idea or conclusion formed on the basis of limited or uncertain evidence
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
surmises
Exempel
His surmise about the cause of the accident proved to be correct.
Hans gissning om orsaken till olyckan visade sig vara korrekt.
