to squeal
01
angiva, erkänna
confess to a punishable or reprehensible deed, usually under pressure
02
skrika, tjuta
to make a long high cry such as a pig
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
squeal
3:e person singular
squeals
presens particip
squealing
enkelt preteritum
squealed
perfekt particip
squealed
Exempel
He heard the tires squeal as the car made a sharp turn.
Han hörde däcken skrika när bilen tog en skarp sväng.
Squeal
01
gällt skrik, skarp skri
a sharp long cry or sound
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
squeals
Lexikalt Träd
squealer
squealing
squeal
