solitary confinement
/sˈɑːlətˌɛɹi kənfˈaɪnmənt/
/sˈɒlɪtəɹi kənfˈaɪnmənt/
Solitary confinement
01
isolering, ensamhet
the practice of isolating a prisoner in a small, often windowless cell, with minimal human contact or environmental stimulation, as a form of punishment or for security reasons
Exempel
The inmate 's disruptive behavior led to a disciplinary measure, resulting in a period of solitary confinement to maintain order in the prison.
Den intagnas störande beteende ledde till en disciplinär åtgärd, vilket resulterade i en period av isolering för att upprätthålla ordningen i fängelset.
The prisoner, deemed a high-security risk, spent several weeks in solitary confinement to prevent potential disturbances with other inmates.
Fången, som ansågs vara en hög säkerhetsrisk, tillbringade flera veckor i isolering för att förhindra potentiella störningar med andra interner.
