to placate
01
blidka, lugna
to put a stop to someone's feelings of anger
Transitive: to placate a person or their anger
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
placate
3:e person singular
placates
presens particip
placating
enkelt preteritum
placated
perfekt particip
placated
Exempel
He offered an apology to placate his upset coworker.
Han erbjöd en ursäkt för att blidka sin upprörda kollega.
Lexikalt Träd
placating
placation
placate



























