to arrogate
01
tillägna sig, usurpera
to claim a right, title, or authority to something, often without proper justification
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
arrogate
3:e person singular
arrogates
presens particip
arrogating
enkelt preteritum
arrogated
perfekt particip
arrogated
Exempel
The prince arrogated the throne after the king's sudden demise, even though he was not the rightful heir.
Prinsen tillägnade sig tronen efter kungens plötsliga bortgång, trots att han inte var den rättmätige arvingen.
02
tillägna sig, usurpera
to take control of something without any legal basis
Exempel
The general 's attempt to arrogate control over civilian affairs led to widespread discontent.
Generalens försök att tillägna sig kontroll över civila angelägenheter ledde till utbredd missnöje.
03
tillägna sig, usurpera
to wrongly claim or assume something that one does not rightfully possess
Lexikalt Träd
arrogation
arrogator
arrogate
arrog
