zerplatzen
01
spricka, explodera
Plötzlich und mit Geräusch kaputtgehen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
frasalt
handlingsverb
starkt
oskiljbar
partikel
zer
grundverb
platzen
hjälpverb
sein
1:a person singular
zerplatze
3:e person singular
zerplatzt
presens particip
zerplatzend
enkelt preteritum
zerplatzte
perfekt particip
zerplatzt
Exempel
Der aufgeblasene Beutel zerplatzte, als er auf einen Nagel fiel.
Den uppblåsta påsen sprack när den föll på en spik.



























