streiken
[past form: streikte]
01
strejka, gå ut i strejk
Die Arbeit niederlegen, um Forderungen durchzusetzen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
streike
3:e person singular
streikt
presens particip
streikend
enkelt preteritum
streikte
perfekt particip
gestreikt
Exempel
Während des Streiks bleiben die Fabriken geschlossen.
Strejka innebär att sluta arbeta för att genomdriva krav.
