to instigate
01
anstifta, uppvigla
to deliberately provoke, encourage, or initiate actions that lead to conflict, hostility, or harmful consequences
Transitive: to instigate an action or attitude
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
instigate
3:e person singular
instigates
presens particip
instigating
enkelt preteritum
instigated
perfekt particip
instigated
Exempel
With a calculated move, the agent planted false evidence to instigate suspicion and create chaos within the organization.
Med ett beräknat drag planterade agenten falska bevis för att egga misstankar och skapa kaos inom organisationen.
Exempel
The new policy instigated changes in the company's workflow.
Den nya policyn initierade förändringar i företagets arbetsflöde.
Lexikalt Träd
instigation
instigative
instigator
instigate
instig
