to impinge
01
påverka negativt, inkräkta på
to influence something, often in a harmful or limiting way
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
impinge
3:e person singular
impinges
presens particip
impinging
enkelt preteritum
impinged
perfekt particip
impinged
Exempel
Constant interruptions impinged on the flow of the meeting.
Konstanta avbrott påverkade mötets flöde.
02
inkräkta, överträda
to intrude upon a boundary, limit, or domain
Exempel
The law must not impinge on individual freedoms.
Lagen får inte inkräkta på individuella friheter.
Lexikalt Träd
impingement
impinge
