to hinder
01
hindra, försvåra
to create obstacles or difficulties that prevent progress, movement, or success
Transitive: to hinder an activity or process
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
hinder
3:e person singular
hinders
presens particip
hindering
enkelt preteritum
hindered
perfekt particip
hindered
Exempel
Procrastination can hinder academic success by delaying important tasks.
Prokrastinering kan hämma akademisk framgång genom att fördröja viktiga uppgifter.
02
hindra, försvåra
to obstruct or prevent the progress or accomplishment of something
Transitive: to hinder sb from sth
Exempel
Fear of failure can hinder a person from pursuing their goals.
Rädsla för misslyckande kan hindra en person från att sträva efter sina mål.
hinder
01
bakre, bakåtriktad
located at or near the back of an animal
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
relationellt
ograderbart
