to abdicate
01
abdikera, avsäga sig tronen
(of a monarch or ruler) to step down from a position of power
Intransitive
Transitive: to abdicate a position of power
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
abdicate
3:e person singular
abdicates
presens particip
abdicating
enkelt preteritum
abdicated
perfekt particip
abdicated
Exempel
The decision to abdicate came as a shock to the citizens, leading to uncertainty.
Beslutet att abdikera kom som en chock för medborgarna, vilket ledde till osäkerhet.
02
abdikera, avstå
to not accept or complete an obligation or duty
Transitive: to abdicate an obligation or duty
Exempel
The team struggled after the project manager abdicated her obligations.
Teamet kämpade efter att projektledaren hade abdikerat från sina skyldigheter.
Lexikalt Träd
abdication
abdicator
abdicate
abdic
