to disintegrate
01
sönderfalla, upplösas
to break or lose structure and unity over time
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disintegrate
3:e person singular
disintegrates
presens particip
disintegrating
enkelt preteritum
disintegrated
perfekt particip
disintegrated
Exempel
When exposed to moisture, some types of food may disintegrate and become inedible.
När de utsätts för fukt kan vissa typer av livsmedel sönderfalla och bli oätliga.
02
sönderfalla, fragmenteras
to break down or fragment into constituent components due to various forces or interactions
Intransitive
Exempel
The intense magnetic field caused the metallic structure to disintegrate into charged particles.
Det intensiva magnetfältet orsakade att den metalliska strukturen sönderföll i laddade partiklar.
03
sönderfalla, disintegrera
to cause an object or substance to undergo a process of fragmentation or breakdown
Transitive: to disintegrate an object or substance
Exempel
The intense pressure and friction from the grinding process disintegrated the solid material.
Den intensiva trycket och friktionen från slipningsprocessen sönderdelade det fasta materialet.
Lexikalt Träd
disintegrate
integrate
integr



























