to disintegrate
01
sönderfalla, upplösas
to break or lose structure and unity over time
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
disintegrate
3:e person singular
disintegrates
presens particip
disintegrating
enkelt preteritum
disintegrated
perfekt particip
disintegrated
Exempel
Over time, the old paper began to disintegrate, turning into fragile fragments.
Över tid började det gamla papperet sönderfalla och förvandlas till sköra fragment.
02
sönderfalla, fragmenteras
to break down or fragment into constituent components due to various forces or interactions
Intransitive
Exempel
The asteroid disintegrated upon entering Earth's atmosphere, creating a meteor shower.
Asteroiden sönderföll när den trängde in i jordens atmosfär och skapade en meteorregn.
03
sönderfalla, disintegrera
to cause an object or substance to undergo a process of fragmentation or breakdown
Transitive: to disintegrate an object or substance
Exempel
The powerful explosives were designed to disintegrate the solid rock, blasting it into smaller fragments.
De kraftfulla sprängämnena var designade för att sönderdela den fasta klippan, spränga den i mindre fragment.
Lexikalt Träd
disintegrate
integrate
integr



























