bothered
01
störd, irriterad
experiencing an emotional or mental discomfort due to an annoying situation or a person
grammatisk information
morfologisk sammansättning
perfektparticip-adjektiv
kvalitativt
superlativ
most bothered
komparativ
more bothered
graderbart
Exempel
He walked away with a bothered demeanor, clearly upset.
Han gick iväg med en irriterad hållning, tydligt upprörd.
Lexikalt Träd
unbothered
bothered
bother
