to wail
01
klaga, gråta
to cry out loudly and mournfully, often expressing grief, pain, or intense sorrow
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
wail
3:e person singular
wails
presens particip
wailing
enkelt preteritum
wailed
perfekt particip
wailed
Exempel
The woman wailed in despair upon hearing the tragic news of her brother's accident.
Kvinnan klagade i förtvivlan när hon hörde den tragiska nyheten om sin brors olycka.
02
tjuta, gråta
to produce a long, high-pitched sound
Intransitive
Exempel
The sirens wailed in the distance as the emergency vehicles rushed by.
Sirenerna tjöt i fjärran när nödfordonen for förbi.
Wail
01
klagan, gråt
a cry of sorrow and grief
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
enkelt
räknebart
pluralform
wails
Lexikalt Träd
wailer
wailing
wailing
wail
