Pontificate
01
pontifikat, påvens styre
the government of the Roman Catholic Church
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
oräknebart
to pontificate
01
predika, dogmatisera
to state one's opinion in such a manner that shows one believes to be the only person to fully know it and be unarguably correct
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
pontificate
3:e person singular
pontificates
presens particip
pontificating
enkelt preteritum
pontificated
perfekt particip
pontificated
Exempel
He tends to pontificate about politics as if he knows all the answers.
Han tenderar att predika om politik som om han visste alla svar.
02
utöva ett påvligt ämbete, administrera ett pontifikalt ämbete
administer a pontifical office
