to outwit
01
överlista, lura
to defeat or surpass someone in a clever or cunning manner
Transitive: to outwit sb
informal
grammatisk information
morfologisk sammansättning
sammansättning
handlingsverb
regelbundet
presens
outwit
3:e person singular
outwits
presens particip
outwitting
enkelt preteritum
outwitted
perfekt particip
outwitted
Exempel
During the negotiation, the skilled diplomats outwitted their counterparts, securing favorable terms for their country.
Under förhandlingarna överlistade de skickliga diplomaterna sina motparter och säkrade därmed fördelaktiga villkor för sitt land.
