to outwit
01
överlista, lura
to defeat or surpass someone in a clever or cunning manner
Transitive: to outwit sb
informellt
grammatisk information
morfologisk sammansättning
sammansättning
handlingsverb
regelbundet
presens
outwit
3:e person singular
outwits
presens particip
outwitting
enkelt preteritum
outwitted
perfekt particip
outwitted
Exempel
The detective was able to outwit the criminal, solving the case and bringing the perpetrator to justice.
Detektiven kunde lura brottslingen, lösa fallet och få gärningsmannen inför rätta.
