to kneel
01
knäböja
to support the weight of the body on a knee or both knees
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
rörelseverb
regelbundet
presens
kneel
3:e person singular
kneels
presens particip
kneeling
enkelt preteritum
knelt
perfekt particip
knelt
Exempel
In prayer, the congregation was instructed to kneel and seek solace in their faith.
I bön uppmanades församlingen att knäböja och söka tröst i sin tro.
Kneel
01
knäböjning, knästående
the act or position of supporting oneself on the knees
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
kneels
Exempel
He dropped to a kneel to tie his shoe.
Han föll på knä för att knyta skon.
Lexikalt Träd
kneeler
kneeling
kneel
