knien
[past form: kniete]
01
knäböja, sitta på knä
Sich auf die Knie niederlassen oder in dieser Position verweilen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
hjälpverb
either
1:a person singular
knie
3:e person singular
kniet
presens particip
kniend
enkelt preteritum
kniete
perfekt particip
gekniet
Exempel
Der Ritter kniete vor dem König.
Riddaren knäböjde inför kungen.
