impugnar
01
bestrida, ifrågasätta
cuestionar, objetar o atacar la validez, exactitud o legalidad de algo
grammatisk information
morfologisk sammansättning
frasalt
handlingsverb
regelbundet
oskiljbar
1:a person singular
impugno
3:e person singular
impugna
presens particip
impugnando
enkelt preteritum
impugnó
perfekt particip
impugnado
Exempel
La defensa intentó impugnar la credibilidad del testigo principal.
Försvaret försökte bestrida trovärdigheten hos huvudvittnet.
