to intuit
01
känna på sig, ana
to grasp or comprehend something instinctively and without conscious reasoning
Transitive: to intuit that | to intuit sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
intuit
3:e person singular
intuits
presens particip
intuiting
enkelt preteritum
intuited
perfekt particip
intuited
Exempel
He could intuit that something was bothering his friend based on the subtle change in his demeanor.
Han kunde intuera att något bekymrade hans vän baserat på den subtila förändringen i hans uppträdande.
Lexikalt Träd
intuitive
intuit
