to induce
in
ɪn
in
duce
ˈdju:s
dyoos
indue

Definition och betydelse av "induce"på engelska

to induce
01

förmå, påverka

to influence someone to do something particular 
Ditransitive: to induce sb to do sth
to induce definition and meaning
Exempel
Management used a cash bonus to induce workers to take on risky offshore assignments. 

Ledningen använde en kontantbonus för att förmå arbetare att ta på sig riskfyllda offshoreuppdrag.

02

framkalla, inducera

to trigger a particular event, condition, or response 
Transitive: to induce a condition or response
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
induce
3:e person singular
induces
presens particip
inducing
enkelt preteritum
induced
perfekt particip
induced
Exempel
The medication can induce drowsiness in patients. 

Läkemedlet kan framkalla sömnighet hos patienter.

03

inducera, härleda

to derive general principles or conclusions from specific observations or instances 
Transitive: to induce principles or conclusions
Exempel
Scientists induce theories about natural phenomena by analyzing experimental data and making observations in the field. 

Forskare härleder teorier om naturliga fenomen genom att analysera experimentella data och göra observationer i fält.

04

inducera, generera

to generate or create an electric charge, current, or magnetic state within a conductor or material 
Transitive: to induce an electric or magnetic charge
Exempel
The changing magnetic field induced an electric current in the wire coil, powering the electromagnet. 

Det föränderliga magnetfältet inducerade en elektrisk ström i trådspolen, vilket drev elektromagneten.

05

framkalla, inducera

to medically start a woman’s labor to help her give birth 
Exempel
The doctor decided to induce labor because the baby was overdue. 

Läkaren beslöt att framkalla förlossningen eftersom barnet var försenat.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store