to enrage
01
göra rasande, reta
to cause someone to become extremely angry
Transitive: to enrage sb
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
enrage
3:e person singular
enrages
presens particip
enraging
enkelt preteritum
enraged
perfekt particip
enraged
Exempel
The failure to address the issue promptly enraged the community.
Underlåtenheten att adressera frågan snabbt förargade gemenskapen.
Lexikalt Träd
enraged
enragement
enrage
rage
