to compel
01
tvinga, förmå
to make someone do something
Ditransitive: to compel sb to do sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
compel
3:e person singular
compels
presens particip
compelling
enkelt preteritum
compelled
perfekt particip
compelled
Exempel
The convincing argument compelled her to change her stance on the issue.
Det övertygande argumentet tvingade henne att ändra sin hållning i frågan.
02
tvinga, nödga
to cause something to be necessary or to make it inevitable
Transitive: to compel an action or approach
Exempel
The gravity of the situation compelled a change in our approach.
Situationens allvar tvingade fram en förändring i vårt tillvägagångssätt.
Lexikalt Träd
compelling
compel
