Commander-in-chief
01
överbefälhavare, högste befälhavare
the officer who has the highest authority over a country's armed forces
grammatisk information
animacitetsstatus
människa
morfologisk sammansättning
komplex sammansättning
räknebart
pluralform
commanders-in-chief
Exempel
The commander-in-chief visited the troops at the base.
Överbefälhavaren besökte trupperna på basen.
