Commander-in-chief
01
överbefälhavare, högste befälhavare
the officer who has the highest authority over a country's armed forces
grammatisk information
animacitetsstatus
människa
morfologisk sammansättning
komplex sammansättning
räknebart
pluralform
commanders-in-chief
Exempel
The commander-in-chief addressed the nation about military operations.
Överbefälhavaren vände sig till nationen om militära operationer.
