to weird out
01
göra obekväm, förvirra
to cause someone to feel uncomfortable or surprised by something unusual
grammatisk information
morfologisk sammansättning
frasalt
handlingsverb
regelbundet
skiljbar
partikel
out
grundverb
weird
presens
weird out
3:e person singular
weirds out
presens particip
weirding out
enkelt preteritum
weirded out
perfekt particip
weirded out
Exempel
She was weirded out by the sudden change in his demeanor.
Hon blev konfunderad av den plötsliga förändringen i hans uppträdande.
