to upbraid
01
förebrå, skälla ut
to criticize someone for doing or saying something that one believes to be wrong
Transitive: to upbraid sb for an action or behavior
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
upbraid
3:e person singular
upbraids
presens particip
upbraiding
enkelt preteritum
upbraided
perfekt particip
upbraided
Exempel
She upbraided herself for not preparing adequately for the important presentation.
Hon förebrådde sig själv för att inte ha förberett sig ordentligt för den viktiga presentationen.
Lexikalt Träd
upbraider
upbraid
braid
