beta decay
be
ˈbi:
bi
ta
de
di
cay
keɪ
kei

Definition och betydelse av "beta decay"på engelska

Beta decay
01

betasönderfall, beta-sönderfall

a type of radioactive decay where a nucleus emits a beta particle (electron or positron) to transform a neutron into a proton or vice versa 
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
oräknebart
Exempel
Carbon-14 undergoes beta decay to nitrogen-14 with the emission of an electron. 

Kol-14 genomgår betasönderfall till kväve-14 med utsändning av en elektron.

LanGeek
Ladda Ner Appen
langeek application

Download Mobile App

App Store